Joann-samling på Smålands museum 27/9 - 16/11 2008
MLSKFOK_liten

Årets minnesutställning blir den elfte separatutställningen på Smålands museum. I denna försöker vi spegla Sven Joanns konstnärskap från de tidiga åren, till den mogne konstnärens koloristiskt helgjutna framställningar. Sven Joann är landskapsmåleriet trogen men är också en skicklig porträttmålare, som kan fånga ett ansikte, en karaktär så att bilden speglar personligheten hos den avporträtterade.

Trots den rika produktionen av porträtt, så målade Joann aldrig något egentligt självporträtt. Han låter sig bara figurera i en olja gjord på äldre dar som visar hans minnesbild från Wilhelm Smiths målarskola. Där har han finurligt placerat sig själv både som ung och som gammal konstnär. Kännetecknande för Sven Joann var att inte framhäva sig själv och han var väldigt mån om sin integritet, därför berättade han heller aldrig om dessa anspråkslösa självporträtt, utan lät eftervärlden upptäcka hans subtilitet. Måhända är målningen en dokumentation av konstnärens liv – ett ständigt lärande.

Bilderna från målarresorna till Sydeuropa framställer nästan uteslutande motiv från olika städer med den typiska sydeuropeiska färgskalan i ockra, umbra och terra, som känns igen från många konstnärers resemotiv. Dukarna saknar inte intresse men är mer traditionella än konstnärens övriga verk.

En rikhaltig samling av tusch- och framför allt pennteckningar finns också i museets Joannsamling. Här visar Joann åter vilken skicklig människoskildrare han är i otaliga porträtt av så skiftande personligheter som gamla gubbar, unga flickor och små barn. Några tidiga skisser av personer, s.k. teaterteckningar, röjer en viss influens från kubismen, men detta manér lämnar han strax bakom sig. Åtskilliga teckningar härrör från hans resor till Italien med omsorgsfullt tecknade stadsmiljöer – miljöer i stort sett helt i avsaknad av människor.

Från hans senare period finns ett antal pennteckningar av knotiga träd tolkade på ett mycket personligt sätt, nästan som avporträtterade. Också blommor och landskap tecknar han, men djur har uppenbarligen intresserat Joann mindre; några kor och en enda liten ekorre har blivit avporträtterade i museets samling. I familjens ägo finns dock andra djur avbildade. Inom konstnärsfamiljen skojade man om Svens ”ko-period”.

En sida av Joann som är mer okänd är hans glasformgivning. Han designade glas för Skruvs och Alvesta glasbruk i 1950-talsstil. Tyvärr är inte mycket känt av denna verksamhet men några pjäser i Smålands museums och Skruvs glasbruksmuseums samlingar har kunna identifieras som formgivna av honom.

Minnesutställningen vill ge en så mångsidig bild som möjligt av Sven Joanns konstnärskap. Här finns ett urval av oljor, akvareller, tusch- och pennteckningar samt några glaspjäser. Här finns verk alltifrån hans tidiga konstnärsår fram till 1980-talet. Ändå är det bara en bråkdel av alla de alster som denne produktive konstnär lämnat efter sig. Alvestasonen ägnade hela sitt liv åt att iaktta och fästa ner sin tolkning av omgivning och människor på papper och pannå och följde sina egna vägar utan att intressera sig för strömmen av –ismer som florerat under 1900-talet. Om man skulle vilja sätta en etikett på Sven Joanns måleri så skulle man närmast placera honom bland impressionisterna.

För min del kan det inte bli fråga om ett spår utan flera. – Spåren efter en stor man är eviga.


Johanna Friman                      Göran Kamke Friman                Eva Åhman